Vad är en specifik fobi?

En specifik fobi är en intensiv och ihållande rädsla för en särskild sak eller en viss situation. Det som skiljer en fobi från vanlig rädsla är att reaktionen är oproportionerlig i förhållande till den faktiska faran. För den som drabbas kan det innebära en betydande stress och en känsla av att förlora kontrollen i situationer som andra uppfattar som vardagliga.

Fobier brukar delas in i fem kategorier:

Djur (hundar, spindlar)
Naturliga miljöer (höjder, vatten, åska)
Blod-injektion-skada (nålar, medicinska ingrepp)
Situationella (flygresor, hissar)
Övriga (kräkfobi, höga ljud)

Symptom på specifik fobi:

Symtomen vid en specifik fobi kan variera från person till person, men gemensamt för alla är att reaktionen uppstår nästan omedelbart vid kontakt med det man är rädd för. Ofta räcker det med att bara tänka på situationen för att väcka obehag.

Symtomen delas vanligtvis in i tre kategorier: vad du känner, hur kroppen reagerar och hur du agerar.

Känslomässiga och mentala tecken

Den dominerande känslan är en intensiv skräck som den drabbade ofta intellektuellt vet är överdriven, men som ändå känns omöjlig att styra.

Oproportionerlig rädsla: En skräckupplevelse som är betydligt starkare än den faktiska risk situationen innebär.
Förväntansoro: En molande ängslan långt innan man faktiskt utsätts för det man är rädd för (t.ex. oro flera veckor innan en flygresa).
Kontrollförlust: En känsla av att tappa kontrollen eller att man måste fly från platsen omedelbart.
Tunnelseende: Tankarna låser sig helt vid hotet och det blir svårt att fokusera på något annat eller ta in instruktioner.

Fysiska reaktioner i kroppen

När hjärnan uppfattar hotet aktiveras kroppens "kamp- eller flyktsystem". Det är en automatisk överlevnadsmekanism som förbereder kroppen på att agera.

Hjärtat och bröstkorgen: Pulsen rusar (takykardi), hjärtat bultar hårt och det kan kännas trångt över bröstet.
Andningen: Andfåddhet, hyperventilering eller en känsla av att inte få luft.
Mage och tarm: Det är vanligt med "fjärilar i magen", illamående eller en plötslig orolig mage.
Neurologiska symtom: Yrsel, darrningar, svettningar (kallsvett eller värmevallningar) och en känsla av overklighet (derealisation).
Vid blod- och sprutfobi: Till skillnad från andra fobier där pulsen ökar, kan denna typ av fobi leda till ett plötsligt blodtrycksfall som gör att man svimmar (vasovagal synkope).

Beteendeförändringar

Det tydligaste tecknet på en fobi är hur den påverkar vad vi gör – och framför allt vad vi inte gör.

Undvikande: Man planerar sitt liv för att slippa komma i kontakt med det obehagliga. Det kan handla om att ta trapporna istället för hissen, undvika vissa parker där det finns hundar, eller avstå från läkarbesök.
Säkerhetsbeteenden: Om man inte kan undvika situationen helt, tar man till "knep" för att hantera ångesten. Det kan vara att klamra sig fast vid något, be någon annan undersöka om det finns hundar i parken, eller att alltid ha med sig en "trygg" person.

Varför utvecklar vissa en fobi?

Uppkomsten av en specifik fobi förklaras bäst genom en biopsykosocial modell, ett samspel mellan biologi, psykologi och miljöfaktorer. Inlärningen sker ofta genom en neurologisk process via tre huvudsakliga vägar:

Direkt betingning efter en personlig skrämmande händelse, till exempel blivit biten av en hund eller fastnat i en hiss.
Modellinlärning där vi speglar andras rädsloreaktioner, till exempel om du som barn såg en förälder reagera med skräck för spindlar, kan din hjärna ha registrerat spindlar som ett livsfarligt hot.
Information som formar våra förväntningar, till exmepel kan vi utveckla rädslor bara genom att höra eller läsa om faror. Det skapar en mental förväntan om att något är farligt, vilket kan sätta igång kroppens varningssystem.

Varför drabbas vissa men inte andra?

Vi föds med olika känsliga nervsystem. Vissa individer har en medfödd genetisk sårbarhet som gör att hjärnans alarmcentral (amygdala) reagerar snabbare och starkare. Det gör att tröskeln för att ett rädslominne ska etableras är lägre än hos andra. Ärftligheten för specifika fobier uppskattas ligga runt 25-45%, beroende på typ av fobi.

Varför stannar rädslan kvar?

Det som vidmakthåller en fobi är sällan själva objektet eller situationen i sig, utan hjärnans reaktion på det. När vi möter det vi fruktar aktiveras bland annat amygdala, hjärnans alarmcentral. För att snabbt minska obehaget väljer vi ofta att fly eller undvika situationen. Då sjunker rädslan undan snabbt.

Problemet är att detta undvikandebeteende fungerar som en kortsiktig belöning. Hjärnan lär sig att "vi överlevde för att vi flydde", vilket förstärker rädslan inför nästa gång. För att bryta detta krävs exponering, en process där nervsystemet under kontrollerade former får chansen att vänja sig vid det som utlöser rädslan, samtidigt som man får uppleva att rädslan minskar av sig själv om man stannar kvar i situationen utan att fly ifrån den. När rädslan minskar genom denna metod kallas det habituering. I modern behandling brukar man också prata om inhibitorisk inlärning. En process där nya minnen skapas när man klarar av att hantera en situation på ett nytt sätt, dessa minnen börjar i sin tur konkurrera ut gamla minnen och hjälper hjärnan att hämma (inhibera) rädslan.

Hur går en behandling av fobi med KBT till?

Den främsta metoden för att behandla specifika fobier är Kognitiv beteendeterapi (KBT) med exponering. Här är två exempel på hur en behandling kan gå till beroende på vilken typ av fobi man har.

Sprutfobi: Att hantera blodtrycksfall och svimning

Sprutfobi (trypanofobi) skiljer sig ofta från andra fobier eftersom den kan utlösa ett plötsligt blodtrycksfall som leder till svimning, också kallat vasovagal synkope.

Tillämpad spänning: Vid sprutfobi får patienten lära sig en specifik teknik för att spänna musklerna i armar, ben och bål. Detta höjer blodtrycket och motverkar risk för blodtrycksfall och svimning.
Gradvis exponering: Övningarna börjar ofta med att titta på bilder av sprutor, går vidare till att hålla i en förpackad kanyl och övar slutligen på att sitta på en brits i en medicinsk miljö. Målet är att hjärnan och kroppen ska lära sig att hantera situationen utan en automatisk stress- eller svimningsrespons.

Hundfobi: Att bryta undvikandemönstret

Vid hundfobi (kynofobi) handlar behandlingen mycket om att kalibrera om hjärnans tolkning av hundars beteende samt minska den automatiska rädsloresponsen som kan uppstå i kontakt med hundar.

Hierarki: Behandlingen börjar med att tillsammans göra en rangordning av olika situationer och hur mycket rädsla de skulle framkalla. Planen är sedan att börja med det som är minst läskigt för att sedan arbeta sig upp för hierarkin.
Gradvis exponering: En första exponering kan vara att se på videor av hundar och lära sig om deras kroppsspråk. Nästa steg kan vara att observera en lugn hund på avstånd, för att sedan gradvis minska avståndet.
Interaktion: Slutligen får patienten vistas i samma rum som en hund och kanske till och med klappa den. Genom att stanna kvar i situationen utan att fly, sker den nödvändiga habitueringen och nya minnen skapas.

Modern teknik i terapin: Virtual Reality (VR)

Som en del av vår strävan efter att erbjuda den mest effektiva vården använder vi på Modern Psykiatri Virtual Reality (VR) i behandlingen av fobier, till exempel flygfobi (aerofobi) eller höjdskräck (akrofobi).

VR-tekniken gör det möjligt att exponera sig för det man fruktar i en helt kontrollerad, digital miljö. Vid flygfobi kan vi simulera allt från incheckning och boarding till start, turbulens och landning, direkt på kliniken.

Precision: Vi kan styra exakt hur mycket turbulens som ska simuleras.
Effektivitet: Vi kan upprepa svåra moment (som t.ex. landning) tio gånger under en och samma timme, vilket vore omöjligt i verkligheten.
Trygghet: Du kan bli av med din fobi i en lugn miljö på vår klinik.

VR teknik kan användas för en rad olika miljöer och fobier och är ett bra sätt att kunna öva på situationer och platser som annars är svårt att på ett naturligt sätt utsätta sig för. På Modern Psykiatri kan vi skapa över 1 000 olika VR-miljöer för att verkligen kunna skräddarsy behandlingen efter patientens unika behov.