Dysmorfofobi (BDD): Symtom, orsaker och behandling

Att leva med dysmorfofobi (BDD) innebär en vardag som domineras av tankar på upplevda brister i det egna utseendet samt tvångsliknande handlingar för att försöka kontrollera utseendet. Tillståndet misstas ofta för ytlighet eller fåfänga, men det handlar om ett verkligt och allvarligt psykiskt lidande. Det viktigaste att veta är att du inte är ensam, och att det finns mycket effektiv hjälp att få hos oss på Modern Psykiatri.

Vad är dysmorfofobi?

Dysmorfofobi, eller Body Dysmorphic Disorder (BDD), innebär en extrem och återkommande upptagenhet kring upplevda defekter i det egna utseendet. Det kan handla om näsans form, huden, håret, tänderna eller någon annan kroppsdel. Det som upplevs som fel och defekt är ofta minimalt eller inte alls synligt för andra personer. Trots det upplevs defekterna som väldigt uppenbara och iögonfallande av den som lider av tillståndet.

BDD drabbar ungefär 2% av befolkningen men är kraftigt underdiagnostiserat. Många som lever med tillståndet söker aldrig psykologisk hjälp. Utan behandling tenderar BDD att bli kroniskt, men med rätt stöd går det att bli fri från sin BDD.

Symtom vid dysmorfofobi

Symtomen vid BDD är består av flera saker och påverkar känslor, tankar och beteenden i det dagliga livet.

Känslomässiga och kognitiva symtom

Beteendemässiga symtom

Sociala konsekvenser och hälsorisker

Vad orsakar dysmorfofobi?

Orsakerna till BDD är ett samspel mellan genetik, biologi och livserfarenheter.

  1. Genetik och ärftlighet: Forskning visar att heritabiliteten för BDD-symtom är ungefär 50%, vilket innebär att generna spelar en mycket stor roll för varför vissa har symtom och andra inte. Det är också vanligare att ha en förälder eller nära släkting med liknande besvär, vilket tyder på en ärftlig komponent.
  2. Annorlunda visuell informationsbearbetning: Studier har visat att personer med BDD processar visuell information på ett annat sätt än andra. Man tenderar att fokusera på detaljer snarare än helheten när man ser på ansikten och kroppar, inklusive sin egen. Det kan bidra till att upplevda brister i utseendet uppfattas som mer framträdande och påtagliga än de faktiskt är.
  3. Livserfarenheter: Mobbning, kritik kring utseendet under uppväxten eller andra negativa erfarenheter kan också bidra till att tillståndet utvecklas eller förvärras, särskilt hos personer med en biologisk sårbarhet.

Vad vidmakthåller BDD?

Det som håller tillståndet vid liv är sällan den upplevda defekten i sig, utan de beteenden och tankemönster som utvecklas kring den. När tankar på utseendet uppstår triggas ångest, och för att dämpa den utförs ritualer som spegelkontroll eller kamouflering. Lättnaden är kortvarig, men hjärnan lär sig att dessa beteenden "löser" problemet och mönstret förstärks.

Undvikandet av sociala situationer fungerar på samma sätt: det minskar ångesten på kort sikt men bekräftar övertygelsen om att utseendet är ett problem som måste hanteras, snarare än en tanke man kan lära sig att förhålla sig till på ett nytt sätt.

Behandling vid Modern Psykiatri

Modern Psykiatri erbjuder specialistvård för BDD. Kliniken grundades av Jesper Enander, leg. psykolog och ledande expert inom området, som är en av de forskare som har bidragit till att utforma modern BDD-behandling. Det innebär att du hos oss möter en klinik som inte bara tillämpar befintlig evidens utan som aktivt har varit med och skapat den.

Kognitiv beteendeterapi (KBT) för BDD

KBT anpassad specifikt för BDD är den metod som har starkast vetenskapligt stöd. Behandlingen inkluderar:

Medicinsk behandling och tDCS

Ta första steget mot ett friare liv

Dysmorfofobi är ett allvarligt tillstånd, men med rätt behandling är prognosen god. De flesta som genomgår behandling blir betydligt bättre och börjar leva ett liv där utseendet tar betydligt mindre plats.

Om du känner igen dig i det som beskrivs ovan är du välkommen att boka en tid hos en av våra psykologer eller kontakta oss för att höra mer om hur vi kan hjälpa just dig.

Referenser

Skriven av: Jesper Enander, leg. psykolog

Faktagranskad av: Josef Isung, leg. läkare, specialist i psykiatri