ADHD börjar inte vid 45, men det kan bli svårare att hantera

ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som börjar i barndomen. En ADHD-diagnos i vuxen ålder förutsätter därför att symtomen kan spåras tillbaka till tidigare i livet.

Att för första gången i livet få betydande koncentrationssvårigheter vid 45 års ålder innebär alltså inte i sig att man har ADHD.

Men situationen kan se helt annorlunda ut för en kvinna som levt med ADHD-symtom hela livet utan att ha fått en diagnos. Många kvinnor har utvecklat avancerade strategier för att kompensera för sina svårigheter. Det kan handla om strikt planering, listor, överstrukturering och att helt enkelt arbeta hårdare än andra för att få vardagen att gå ihop.

Så länge strategierna fungerar kan ADHD vara relativt osynligt för omgivningen. Men vad händer när strategierna plötsligt inte fungerar längre?

När hormonförändringar blir droppen

Under perimenopausen förändras hormonnivåerna betydligt. Östrogen påverkar flera av hjärnans signalsystem, bland annat de dopaminerga systemen. Hormonförändringarna kan därför påverka bland annat uppmärksamhet, motivation, sömn och kognitiv funktion.

För en kvinna med ADHD kan detta innebära att kompensationsstrategier som fungerat i åratal plötsligt blir för tunga att upprätthålla.

Det kan märkas genom

Det betyder inte att man plötsligt har utvecklat ADHD mitt i livet. Snarare kan en redan existerande sårbarhet bli tydligare när kroppens biologiska och hormonella förutsättningar förändras och tidigare fungerande strategier inte längre räcker till.

Ny forskning pekar på en ökad sårbarhet

En populationsbaserad studie från Island, med 5 392 kvinnor mellan 35 och 55 år, undersökte nyligen perimenopaussymtom hos kvinnor med respektive utan ADHD. Resultaten visade att kvinnor med ADHD rapporterade mer uttalade symtom och en tidigare symtomdebut än kvinnor utan ADHD.

Studien visade också att kvinnor med ADHD rapporterade som mest perimenopausala besvär redan i åldern 35–39 år, medan symtomen för kvinnor utan ADHD generellt var som svårast vid 45–49 år. Skillnaden syntes inom flera områden

Resultaten är intressanta eftersom de tyder på att kvinnor med ADHD kan vara särskilt sårbara under den hormonella övergången.

Samtidigt är det viktigt att tolka resultaten försiktigt. Studien är observationsbaserad och visar ett samband, inte att ADHD i sig orsakar svårare perimenopaussymtom. Fler studier behövs för att bättre förstå sambanden och undersöka hur resultaten kan tillämpas kliniskt.

Vad betyder det i praktiken?

När en kvinna i 40 eller 50 årsåldern söker hjälp för hjärndimma, koncentrationssvårigheter eller mental överbelastning finns det sällan bara en enda faktor att undersöka.

En noggrann och modern psykiatrisk bedömning behöver bland annat ta hänsyn till

Det viktiga är alltså inte att välja mellan ADHD och klimakteriet för tidigt.

Det viktiga är att förstå vad som faktiskt har förändrats, när förändringen började och hur den påverkar vardagen nu.

En ny bild av ADHD hos kvinnor mitt i livet

Det här perspektivet är centralt eftersom många kvinnor med ADHD får sin diagnos först i vuxen ålder. För vissa är det just under perioder av stora hormonella och livsmässiga förändringar som marginalerna krymper och orken tar slut.

ADHD behöver inte vara nytt för att problemen ska vara nya.

Och perimenopaus behöver inte förklara allt.

Ibland måste vi undersöka och förstå båda.

Känner du igen dig?

Om koncentrationssvårigheter, hjärndimma eller mental överbelastning har blivit ett hinder i din vardag i samband med hormonella förändringar kan det vara svårt att själv veta vad som ligger bakom.

På Modern Psykiatri kan vi hjälpa dig att utreda ADHD och samtidigt göra en bred klinisk bedömning där sömn, mående, livssituation och andra faktorer vägs in.

Vill du veta mer om hur vi genomför en ADHD-utredning för kvinnor? Kontakta oss för att boka en inledande bedömning.